Nya krav på ledarskap när hållbarhet är i fokus
Pernilla Petrelius Karlberg klev nyligen in som programledare för SSE Executive Educations ”Executive Leadership Program”, en roll som hon delar med Robert Nobel. Men Pernilla, som är ekonomie doktor, har fler strängar på sin lyra än den som ledare för ett av SSE Executive Educations mest framstående program. Som forskare vid Handelshögskolan arbetar hon med att ta fram kunskap om gränssnittet mellan ledarskap, hållbarhet och ledarskap i en medialiserad värld. Vi ställde fem frågor till Pernilla om hennes spännande forskningsfält.
Du forskar bland annat kring ”hållbart ledarskap”. Förklara vad som menas med begreppet.
– Företag och organisationer idag verkar i en alltmer komplex och snabbrörlig omvärld. Det innebär en rad nya krav på ledningen, många av dessa krav och förväntningar handlar om att organisationer ska ta ansvar i en bredare bemärkelse än tidigare. Det handlar inte bara om vad man gör utan också hur. Det har länge funnits en kritik mot traditionella ledarskapsmodeller och vi studerar hur dessa kan utvecklas och kompletteras. Vi följer organisationer och företag som varit igenom en kris, och ofta hårt medialt tryck, och som tar ställning och går ut och deklarerar att de ska göra ändringar och bli ansvarstagande – vad är det då de gör? Hur omsätts ledarskapet i praktiken?
Inom vad på detta område tycker du att svenskt näringsliv har mest att lära i dag?
– Hållbarhet är ett hett ämne som i princip alla företag och organisationer pratar om, samtidigt är många organisationer bara i början av en resa där det handlar om att revidera hela sitt sätt att arbeta, leda och styra. Hållbarhet berör ju så många olika teman. Hittills har största fokus legat på produktion och miljö, men mångfaldsarbetet är någonting som kommer att ha stort fokus under lång tid framöver. Detta hänger också ihop med att organisationer idag är verksamma på en global arena. Det svenska näringslivet har av naturliga skäl varit exportinriktat, som ett litet land har vi varit tvungna att vända oss till andra marknader och också blivit duktiga på det. Utifrån ett ledarskapsperspektiv är det en utmaning att översätta lokala värderingar om exempelvis hållbarhet på andra marknader – var går gränsen för dialektala skillnader i synen på mänskliga rättigheter eller mångfald och korruption? Det här är frågor som många företag och organisationer brottas med.
Ett speciellt fokus i din forskning har kretsat kring de utmaningar som ledarskap och bolagsstyrning står inför i ett medialiserat samhälle. På vilket sätt har näringslivsledarens roll förändrats med en ökad medialisering?
– Medialiseringen har vuxit i betydelse sedan 80-talet och idag är en medial kommunikativ förmåga en självklarhet i ledarskapsprofilen. Som ledare förväntas du förstå och kunna agera i förhållande till mediernas logik och praktik på ett professionellt sätt. Vi kan också se att företag och organisationer investerar allt mer i sin kommunikation och att det idag finns betydligt större resurser hos kommunikatörerna än journalisterna. Det talas om ”det redigerade företaget” som ett fenomen och uttryck för en modern organisation. Den utvecklingen lär fortsätta, samtidigt som formen och innehållet ändrar karaktär i takt med att medielandskapet gör det möjligt för företag att skapa egna mediala kanaler och bygga relationer både internt och externt. Medialisering går ihop med en annan tongivande samhällsutveckling som handlar om digitalisering. Det ställer frågor om hur man som organisation kan vara både öppen och tydlig, och att allt som visas upp samtidigt är noga genomtänkt och förberett för medial granskning. Exempelvis har det varit positivt att visa upp sitt hållbarhetsarbete samtidigt som det är ett sätt att sticka ut hakan och riskera granskning och kritik.
Den här utvecklingen, som går fort, får också konsekvenser för hur organisationer organiserar sig och faktiskt arbetar i praktiken. Mycket pekar på att sociala nätverk, möten och relationer – både digitala och fysiska – får allt större betydelse och kommer att ta mer plats i arbetsdagen.
Du är sedan nyligen även programledare för SSE Executive Educations “Executive Leadership Program”. På vilket sätt tror du att din akademiska bakgrund bidrar till att utveckla programmet?
– Jag hoppas att jag kan bidra med ett akademiskt förhållningssätt till lärande och kunskapsbyggande, men också att träna våra deltagare i att reflektera över sitt eget kunnande – någonting som dagens chefer till vardags har väldigt lite tid till. Förutom att erbjuda många intressanta föreläsningar, seminarier och workshops är ambitionen att ge dem tekniker och förhållningssätt för fortsatt lärande och kunskapsutveckling framöver.
Vilka skulle du säga är de främsta och viktigaste erfarenheterna som deltagarna på “Executive Leadership Program” tar med sig tillbaka efter att ha gått programmet?
– Självförtroende, inspiration och ett fantastiskt nätverk! De får tid att fördjupa sig kring och förfina sitt eget ledarskap. Sedan får de naturligtvis massor av påfyllnad av kunskap från det senaste inom forskningen som rör general management och ledarskap. De får modeller och teorier som de direkt kan tillämpa i sina egna verksamheter och de har stora möjligheter att byta erfarenheter, funderingar och idéer med andra i liknande positioner men verksamma inom helt andra branscher eller typer av organisationer. Den här sortens möten är på så sätt helt unika. De här grupperna behåller kontakten i resten av livet och har alltid ett nätverk att kontakta i alla möjliga frågor.
