Övertro på den egna kunskapen – viktig faktor vid finansiella beslut
Övertro till sin egen förmåga har visat sig vara en viktig förklaring till individers agerande på finansmarknaden. Människor som överskattar sin finansiella kunskap är å ena sidan mer benägna att planera och ta finansiella beslut, men å andra sidan också mer säkra på att de har rätt – även om de har fel. De som tror sig veta mer än vad de faktiskt gör är dessutom mindre mottagliga för finansiell rådgivning, och effekterna är starkast för dem med lägst finansiell kunskap.
Hur detta påverkar såväl individer som organisationer kommer Anders Anderson, doktor i ekonomi och chef för Swedish House of Finance, att berätta mer om vid vårt ”Wake up”-seminarium den 12 maj 2016. Inför seminariet passade vi på att ställa fem frågor till Anders kring detta spännande ämne.
Vad menas med finansiell kunskap och varför är det viktigt?
– Jag tycker att det är en av de viktigaste samhällsfrågorna just nu. Hur skall vi kunna hjälpa konsumenter att ta det stora ansvar som läggs på dem gällande lån, sparande och pension? Speciellt unga människor måste idag ta beslut som får väldigt stora och långsiktiga konsekvenser. Är de verkligen rustade för detta? Den forskning som redan gjorts visar tydliga brister i förståelsen för de allra mest grundläggande koncepten gällande finansiell ekonomi. Oron med att förståelsen är för låg är förstås att konsumenter gör allvarliga fel i sina beslut som de senare kommer att ångra utan att kunna göra något åt det.
Du talar även om överkonfidens, vad innebär det?
– Psykologer har länge känt till att människor tenderar att tro sig veta eller kunna bättre än vad som egentligen är fallet. Detta är en mänsklig egenskap som återkommer i många situationer, till exempel har man visat att 80 procent av alla bilförare tror att de tillhör de 30 bästa procenten när det gäller trafiksäkerhet. Forskning i ekonomi har använt överkonfidens som en förklaring till en viktig drivkraft bakom exempelvis entreprenörskap eller varför somliga tenderar att handla aktier ofta och tar stora risker genom att ha koncentrerade värdepappersportföljer. Vi är intresserade av samspelet mellan faktisk kunskap och överkonfidens, där tidigare forskning visat att det finns ett negativt samband mellan konfidens och kompetens: de som har lägst kunskaper inom ett visst område tror att de kan betydligt mer än vad de faktiskt kan. Psykologer refererar detta till ett fenomen som kallas metakognition. Det är mycket lättare att veta vad man vet, än att veta vad man inte vet.
Vad är då kopplingen ni gör mellan överkonfidens och kunskap?
– Vi finner att den grupp med lägst finansiell kunskap tenderar att tro att de kan mycket mer. Det är förstås problematiskt ur ett policyperspektiv. Dock verkar denna överkonfidens, i likhet med tidigare studier, leda till ett ökat deltagande i finansmarknaden. Dock är det inte säkert att ett ökat deltagande för just denna grupp nödvändigtvis är bättre. Om man inte är utrustad med rätt kunskap, så ökar ju också risken för att man gör fel.
Finner ni även att överkonfidens leder till ökade risker för de här individerna i er forskning?
– Vi kan inte testa det direkt dessvärre. Det vi däremot ser är att överkonfidens leder till att man är mer säker på att man har rätt, samtidigt som man sannolikt har fel i en fråga vi ställer om fondsparande. Dessutom ökar överkonfidens sannolikheten att man är den som ensam tar alla finansiella beslut i hushållet, samt minskar viljan att ta emot finansiell rådgivning. Även om detta kanske inte ger direkta bevis för att det är skadligt, så påvisar det åtminstone att sambandet är problematiskt.
Vad kan man eller bör man göra åt den här problematiken?
– För det första tror jag att överkonfidens kan vara en förklaring till varför utbildningssatsningar och andra åtgärder som riktar sig till bredare lager i befolkningen har visat sig vara mindre effektiva än vad man tidigare kanske trott. Vår forskning antyder ju att det är just dem man skulle vilja nå som är minst benägna att vilja ta emot hjälp. Denna insikt tror jag är viktig att ta med sig när man skall designa utbildning, rådgivning eller produkter riktade mot konsumentmarknaden. För det andra så tycker jag att vi behöver öka förståelsen för hur beslutsfattandet går till innan vi rusar iväg för mycket åt något håll. Jag tror att vi just nu bara skrapar på ytan här. Det kan vara så att ett visst mått av självsäkerhet är nödvändigt för att konsumenter skall börja engagera sig. När de engagerar sig, så lär de sig mer samtidigt som de bygger upp mer självförtroende. Detta är en mycket mer komplicerad process än vad de flesta av oss tidigare har försökt kartlägga, men en som kanske är betydligt mer realistisk. Om detta stämmer så är överkonfidens – åtminstone till en viss grad – något som är positivt och kan vändas till en fördel!
