Ekonomen i offentlig verksamhet – ”Bean counter” eller partner?
Funderar du också över vad som kommer ”runt hörnet” inom ekonomi- och verksamhetsstyrningen och hur funktionen bäst bör organiseras för att skapa nytta i din verksamhet? Då är du inte ensam! Vilken roll ekonomen ska spela i en verksamhet är något som har diskuterats under lång tid.
Redan på 50-talet beskrev Herbert Simon (som blev nobelpristagare 1978) ekonomens möjliga roller som resultaträknare, uppmärksamhetsriktare respektive problemlösare (Simon m fl, 1955). Medan de två första rollerna typiskt sett fokuserar på rapportering och kontroll, innebär rollen som problemlösare att vara ett bollplank och stöd till verksamhetsansvariga i beslutsfattandet. Dessa olika inriktningar av ekonomrollen kan sammanfattas i två starka bilder: ekonomen som siffernisse (eller ”bean counter”) och ekonomen som partner och rådgivare. Sedan Simons tidiga beskrivning av ekonomrollerna har innovationerna på området varit många. Snabbare finansiella kontrollsystem med bättre mjukvara och IT-system borde kunna bidra till att partnerrollen får större utrymme genom att delar av ”bean counter-arbetet” blivit automatiserat.
Finance transformation – lättare sagt än gjort
Inte minst de globala redovisningsbyråerna har starkt förespråkat att ekonomen i offentlig sektor bör vara en nära partner till beslutsfattare och, som sådan, en förändringsagent som bidrar till utveckling av verksamheten. Denna resa från siffernisse till partner beskrivs ofta som ”finance transformation”. Vår uppfattning är att denna idé om ekonomifunktionens organisering starkt har präglat de privata företagen under åtminstone 10 års tid, och att den nu också börjar slå rot inom offentlig verksamhet.
Emellertid verkar det finnas betydligt svagare bevis för att denna resa verkligen pågår i praktiken, än vad man skulle kunna tro (Burns & Balvinsdottir, 2005). Frågan man kan ställa sig är om det pratas mer om denna transformation är vad som sker i handling? Det finns en del som talar för det.
Denna ”transformation” verkar heller inte vara så enkel och endimensionell som man kan få intryck av. Ekonomrollens utvecklingsresa innehåller fler vägval än att enbart bli mer av en partner i verksamheten. Det kan också finnas starka krafter i organisationen som vill behålla ekonomen som ”bean counter” och inte välkomnar att ekonomen kommer närmare verksamheten. Exempelvis har forskning inom offentlig verksamhet, där olika miljöbeslut står i fokus, funnit att en partnerroll med ett nära samarbete och ömsesidigt utbyte mellan ekonom och beslutsfattare i vissa fall helt enkelt inte efterfrågas, även om ekonomen hade kunnat gör mycket nytta. Detta verkar särskilt vara fallet vid politiska beslut, som följer en annan logik än ett rationellt resonerade mellan alternativ (Bowerman & Hutchinson, 1998).
Flera vägar snarare än en
En förändring av ekonomrollen mot en mer verksamhetsnära funktion löser å ena sidan problem som en centraliserad ekonomifunktion kan ha, men samtidigt uppstår ofta nya och oförutsedda risker och konfliktytor. Ett exempel på detta kan vara att ekonomifunktionen decentraliseras ut till olika verksamhetsområden, vilket leder till bättre och närmare samspel med lokala beslutsfattare där ekonomen lättare kan vara en del av det dagliga informationsflödet och på så sätt bättre se och förstå vad som är relevant beslutsinformation. Inom ett landsting skulle detta kunna innebära att varje division inom sjukvården har egna verksamhetskontroller, istället för att enbart ha en central ekonomifunktion. Forskning har då visat att ekonomen, för att undvika konflikter, i vissa fall skyfflas undan eller själv väljer att hålla på med uppgifter som inte stör beslutfattare i kärnverksamheten. Ett annat problem som kan uppstå är att den övergripande styrningen av verksamheten börjar lösas upp (så kallad ”drift in governance”). Argumentet som forskarna Lambert & Sponem (2012) för fram är ätt alla organisationer inte självklart tjänar på, och följaktligen inte heller bör ha, ekonomer som ”partners och rådgivare”.
Vi närmar oss då en tanke som organisationsforskningen länge hävdat: det finns inte en perfekt organisation. Alla olika former innehåller både för- och nackdelar, och det bör också gälla ekonomifunktionen.
Våra utbildningar – en möjlighet att se runt hörnet och utmana ”status quo” tillsammans med erfarna kollegor och forskare på området
Behöver du ett tillfälle där du mer systematiskt får möjlighet att undersöka vad som kan komma bakom nästa hörn vad gäller ekonomi- och verksamhetsstyrning och funderar du på möjliga vägval för hur ekonomi- och verksamhetsstyrningen ska organiseras?
I våra utbildningar kombineras kunskap från forsning och praktik kring vad en ekonomi- och verksamhetsstyrning med strategiska förtecken innebär och hur den kan och bör kopplas till just din verksamhetens uppdrag och fokus på samhällsnytta. Målet är att fördjupa din kunskap och förståelse för styrningens sammanhang, utmaningar och förändringsbehov inom den offentliga sektorn och offentligt ägda bolag. Programmen utmanar ”status quo” och inspirerar till nytänkande. De erbjuder också rika möjligheter till kunskaps- och erfarenhetsutbyte mellan erfarna ekonomer inom offentlig sektor, mellan offentlig och privat sektor, samt forskning inom området.
(Publicerad mars 2015)
