Läkarbesök i snabbköpet – är det sjukvårdens framtid?
I takt med digitaliseringen och övrig samhällsutveckling uppstår nya sätt att leverera och distribuera sjukvård. Vad denna transformation har för betydelse, och om den traditionella sjukvården har förmågan att ta emot den, diskuterades flitigt på det seminarium som SSE Executive Education i slutet av april arrangerade tillsammans med LHC, Leading Health Care.
Frågorna som stod på agendan var hur vi ska förmå att möta patientens behov av vård i framtiden och hur det ska göras på bästa möjliga sätt – för samhället, skattebetalarna och vårdgivarna. Besökare från såväl sjukvård, näringsliv, politik och tjänstemannasektorn samlades i seminarielokalen på Handelshögskolan i Stockholm för att ta del av och själva föra en diskussion kring de nya möjligheter som digitaliseringen och nya innovationer innebär för sjukvårdens leveranssätt.
Vad händer i USA?
För att bredda frågan och hämta intryck utifrån var Harvardforskaren Ateev Mehrotra, associate professor vid Harvard Medical School, inbjuden för att ge åhörarna en aktuell bild av hur man ser på innovation i relation till vårdens leveranssystem i USA, och hur långt man där kommit inom området.
De tydligaste exemplen på hur innovationer börjat förändra vårdens leveranssätt i USA handlade i hög grad, liksom i Sverige, om olika digitala lösningar – läkarbesök via datalänk, algoritmbaserade hälsoråd, specialistbedömningar via digitala kanaler och symtomanalys via diverse mobilapplikationer. Dr. Mehrotra nämnde även ett framväxande icke digitalt fenomen i USA som vi nu ser komma även i Sverige – de nu relativt vanliga ”retail clinics”, det vill säga vårdmottagningar i anslutning till köpcentrum eller affärer. Över 2 000 sådana kliniker har redan öppnats i USA och konsumenter kan där passera förbi under sin vanliga shoppingrunda och köpa vårdtjänster på i princip samma sätt som de köper mjölk, flingor eller strumpor.
Dr. Mehrotra kunde visa att många av de nya innovationerna på det digitala området uppvisade förvånansvärt hög kvalitet. Visserligen finns det begränsningar i vilken typ av vård som är möjlig att ge via de olika digitala lösningarna, men på de områden där så är möjligt skiljde sig inte kvaliteten på vården som gavs i någon högre utsträckning.
En viktig aspekt av frågan om dessa nya lösningar kring leverans av sjukvård var också vilka som faktiskt använder dem. I hög utsträckning handlar det här om ”nya” patientgrupper, det vill säga att de som tidigare gick till doktorn fortsatte att göra det, medan det många gånger i stället var personer som annars inte hade gått till doktorn alls som nu utnyttjade de nya tjänsterna. Främst handlade det då om urbana, välbeställda och välutbildade människor, och inte de grupper som skulle vara i störst behov av dem – det vill säga människor som bor på långa avstånd från vårdinrättningar eller av andra anledningar har svårt att ta sig till dem, samt ekonomiskt utsatta grupper. De nya tjänsterna fyller alltså ett behov, men kanske inte främst för de mest behövande i sammanhanget.
Dr. Mehrotra talade även om att det när det gällde innovation inom sjukvårdens leveranssystem ofta handlade om så kallad ”disruptive innovation”. Det vill säga att innovationer inom vården främst kommer från ”outsiders”, människor och institutioner utanför vårdsektorn, och det var här som de stora förändringarna kunde skönjas, sällan inom den traditionella sjukvården.
Vad händer i Sverige?
Johan Berglund, docent vid Handelshögskolan i Stockholm och programledare för SSE Executive Educations Chefsutvecklingsprogram för sjukvården, var även han en av talarna för dagen. Han underströk i sin presentation en aspekt som många återkom till under dagen: sjukvården är en mycket komplex verksamhet med starka och i viss utsträckning konservativa professioner, varför innovation i större skala ofta kan vara svårt att implementera.
– Professionsbyråkratier är ofta bra på innovation på lokal nivå men har svårt att sprida sina idéer till andra delar av verksamheten. Dock tycker jag att de amerikanska exemplen på ”disruptive innovation” visade på att det nog långsiktigt vore bra att involvera experterna/läkarna i större utsträckning för att generera idéer som långsiktigt löser de utmaningar man står inför, säger Johan Berglund.
Som sammanfattning av förmiddagens diskussioner kan sägas att just sjukvårdens komplexitet som organisation samt ett visst mått av konservatism inom många sjukvårdsprofessioner innebär utmaningar för innovation kring vårdens leveranssystem. Samtidigt innebär digital utveckling, förändrad befolkningsstruktur och mer insatta patienter att sättet som sjukvård levereras kommer att förändras – frågan är bara hur snabbt och i vilken omfattning.
Utom allt tvivel är att utvecklingen ställer stora krav på sjukvårdens framtida ledare.
